”Sagoväskan” var en tvåspråkig teaterpjäs som vi turnerade med mellan olika förskolor. Den spelades på svenska, men hade inslag av finska. Pjäsen riktade sig till barn som var mellan tre och fem år gamla, och som hade finsk anknytning men som inte själva kunde prata finska. Det kunde till exempel handla om barn som hade en finsk och en svensk förälder, och som inte talade finska i hemmet. Genom teatern ville vi väcka de här barnens intresse för det finska språket.
Språk är identitet
Vårt språk är intimt förknippat med vilka vi är, och därför menar vi på Finska nu att det är viktigt att Sverigefinnars barn får tillgång till båda sina språk, för att kunna känna tillhörighet med både svenskan och finskan. Historiskt sett har finskans ställning i Sverige varit svag, och finsktalande barn har inte alltid erbjudits undervisning i sitt modersmål. Detta har som tur var förändrats. Idag är finskan ett av Sveriges officiella minoritetsspråk, och därför är naturligtvis Finska nu:s projekt extra viktigt.
Interaktivitet för ökat engagemang
Teaterpjäsen ”Sagoväskan” var inte bara en traditionell uppsättning med en passiv publik och aktiva skådespelare. Istället involverades publiken, och då särskilt barnen, i det som hände på scen. På det sättet blev barnen engagerade i handlingen på ett helt annat sätt än vid en traditionell föreställning. Dessutom hade vi tagit fram pedagogiskt material som personalen och barnen på förskolorna kunde arbeta vidare med även efter att föreställningen var över. På det sättet kunde arbetet bli långvarigt, snarare än att vara en punktinsats. Ett arbete som sträcker sig över lång till har naturligtvis också större potential att lämna bestående avtryck hos barnen. De pedagogiska verktygen var tänkta att stimulera barnens språkliga utveckling och deras tvåspråkighet. Bland annat fanns det en språkkalender och ett språkpussel. I pusslet fick barnen även arbeta med matematik.